Min historia började med det faktum att jag helt enkelt målade om den bleka beige ytterdörren i mörkgrön. Det verkar som den vanliga renoveringen av huset, men för min granne Linda var detta anledningen till att förklara ett riktigt krig.
Vi bodde mitt emot varandra i fyra år. Vi var inte nära vänner: vi utbytte bara hälsningar och ibland hämtade vi paket från varandra om någon inte var hemma. Men Linda hade ett konstigt drag-hon agerade som om hon var den inofficiella chefen för vår HOA. Hon såg till att soptunnorna städades i tid, gräsmattorna klipptes och julbelysningen togs bort strikt före den 10 januari.
När jag målade dörren dök Linda upp på tröskeln innan jag hade avslutat mitt morgonkaffe. Hon uppgav att färgen inte godkändes av utskottet. Jag svarade lugnt att jag hade fått officiellt tillstånd via e-post för tre veckor sedan. Linda var inte övertygad, eftersom hon trodde att mitt val ”inte stämde överens med grannskapets karaktär.”Efter hennes klagomål kom en inspektör till utskottet, som bekräftade att det inte var något fel med dörren.
Konflikten verkade ha lösts, men det blev bara värre. Snart hittade jag djupa repor på färgen, och sedan vände någon över mina blomkrukor. Jag började misstänka Linda, men det fanns inga bevis. För att räkna ut det installerade jag en dörrklocka med en kamera.
En morgon var verandan täckt av vit färg. Efter att ha sett inspelningen såg jag en huvad figur som begick denna vandalism och försvann sedan in i Lindas garage. Jag ringde polisen.
Officer Ramirez tittade på videon med mig. Vid ett tillfälle bad han mig att spola tillbaka videon. När lindas garage kom in i ramen märkte han något misstänkt under presenningen: metallcylindrar med varningsdekaler. Officerens uttryck förändrades omedelbart. Han bad om förstärkning och beordrade Linda att lämna huset omedelbart.
Som det visade sig fanns det kommersiella propancylindrar i garaget, varav en skadades och läckte. Hela huset hotades av explosion. Vid ytterligare inspektion hittade polisen mycket stulen utrustning där-generatorer, verktyg och byggmaterial som hennes man Frank stal på jobbet.
Som ett resultat blev Frank kvarhållen, och Linda, vars obsessiva övervakning av grannarna ledde till oavsiktlig avslöjande av brott i sitt eget hem, kom till mig för att be om ursäkt. Hon erkände vandalismen och hävdade att hon tillbringade för mycket tid på att kontrollera andras liv och helt förlorade synen på vad som hände inom hennes egna väggar.
Jag målade om dörren i samma mörkgröna färg. Inte av trots, men som en påminnelse: ibland är människor så upptagna med att hitta brister i andra att de helt ignorerar katastrofen som brygger under näsan.
